Snart

Det kanske inte dröjer så länge till vi blir farmor och farfar. Två veckor över tiden i går och ställningstagande an morskis även då. Jag säger inte mer men snart.............

Besvikelse igen och igen

Fy fan vad jag är besviken på att hela tiden bli trampad på gång efter gång. man reser sig upp men snytingen kommer illa kvickt igen. Men hur vill man göra någon illa som redan kämpar med livet, och att överleva. Jag fattar inte det. Samtidigt småler personen. kan man njuta av det, eller  ??????????

 Hur tänker man när man hela tidet gör om gör om gör om. Hoppas att rekylen kommer och då kanske personen vaknar igen, usch vad jag är besviken. att ge ett finger då blir man snart av med hela handen. Så känns det för mig. Men inte tror jag att en del lär sig på det.




Men alla ni som tycker om mej för det vet jag att ni finns, vill jag ge

  CARPE DIEM.

Kolhydratrik Kost

Det skall tydligen vara bra och äta kolhydratrik kost. När man har cancer
 Så denna vecka har jag ätit sushi två gånger, riktigt gott. Så nästa vecka kan det bli ett besök på East, de har stans godaste sushi, en storlek mindre, hmm. Lagom munsbit.

Det kanske är därför jag mår ett uns bättre, jag vågar knappast tro att det är sant.
 Jag har den senaste tiden mått så apilla, vidrigt, jag unnar ingen annan att må så, trött kväljande känsla.

Men nu ser vi positivt på framtiden och hoppas att allt bara blir bättre.

Kram på er alla och

 CARPE DIEM

Ps jag skall bli farmor i dag. vi får se vad som händer innan kvällen

Febertermometer

Nu har jag köpt en febertermometer. Syster Susanne på lungmottagningen tyckte att jag skulle införskaffa en febertermometer.

 I bland får jag frossbrytningar, då är det bra med en termometer. Vips jag köpte en i går det tog inte många sekunder att har den under tungan innan den visade resultat.

Alla med rolig humor det var en muntemp.  Min första temp var 37.1 så nu har jag en referens.

Och så har jag fått en antibiotikakur för att häva min urinrörsinfektion, har nu druckit tranbärsjuice så det står härliga till; men det hjälper inte, det kommer tillbaka hela tiden.

Bosse tycker att jag luktar aceton och det betyder att jag äter för lite mat. Men det är inte lätt att äta när inget smakar bra. Det är så man kväljer sig i munnen.

 Det är något som man önskat sig länge men när man drabbas av det så är det inte så kul heller.

Fy nu skall jag inte gälla mer. Fram med de stora positiva energierna och Carpe Diem.