Det är med en stor sorg i hjärtat jag gör detta inlägg i min mammas blogg, men jag känner att jag vill tacka alla er som följt och stöttat henne genom hela hennes sjukdomstid. Det har betydd så oerhört mycket för henne och för oss.
Lördagen den 16.e Juni så orkade inte hennes kropp stå emot cancern längre. Hon somnade lugnt och fridfullt in med mig, min pappa och min bror brevid sig. Det gick så fort det sista så det var ingen av oss som riktigt förstod vad som hände.
Nu väntar en tuff tid framöver men även mycket vackra stunder tillsammans med familjen och alla fina minnen som vi har. Jag fick höra att sorgen är randig, och det är det ordet som jag tycker kan beskriva känslan rätt. Nu skiftar det mest mellan svart och vitt, men tids nog kommer det nog kunna komma in lite mjukare nyanser emellanåt.
Vi är så glada att hon hann uppleva tiden med Elton och den korta tiden med Sigrid, och vi ska föra henne vidare så att även dom får veta vilken stark och varm person deras mormor och farmor var, och hur mycket kärlek det fanns.
Nu är hon våran skyddsängen och vakar över oss och våra liv, våran älskade mamma,fru,farmor,mormor och inte minst våran vän.
varma kramar från hennes dotter Catrin, son Christian och make Bosse
Carpe Diem
Till minne av min goa vän
SvaraRaderaMarie-Louise tyckte mycket om att njuta av livets goda, såsom härliga röda jordgubbar. Jag minns särskilt väl en gång när hon berättade hur mycket hon tyckte om de röda bären och sa att "nu har jag köpt en kartong på torget varje dag i snart en månad". Häromdagen hade jag en skål med jordgubbar i köket. Jag gick och små-åt,tog ett bär då och då. När jag njöt av de saftiga bären kom mina tankar till Marie-Louise som så många gånger den senaste tiden. Plötsligt minns jag vårat lilla jordgubbssamtal som om det var igår,fast det är några år sedan. Hur som helst så avbröt jag mitt småätande och gick och tog mig en dusch. När jag kom tillbaka till köket ville jag bums njuta av en "gubbe" till. Till min häpnad var det bara fyra gubbar kvar i skålen men bilden jag hade i huvudet var att skålen fortfarande var halvfull. Jag pratade lite med Marie-Louise (hon finns där varje dag) och sa "näe, har du varit och smakat på mina jordgubbar". Jag smålog lite åt händelsen och kände en stark närvaro av min goa, söta vän Marie-Louise.Den 4 juli var det begravning för Marie-Louise. Det var stämningsfullt trots allt och Stenbäcken höll ett mycket fint tal. Hon sa också att vi skulle känna att det var Marie-Louise som var värdinna vid samlingen som vi inbjöds till efteråt. Det var en stund av fin gemenskap med många av oss som Marie-Louise berört på det ena eller andra sättet. Cava, lax, vin, kaffe och kaka med jordgubbar på!!!Jag log och sa till min bordsgranne, Kit, att nu förstår jag vart jordgubbarna från skålen tagit vägen. Marie-Louise, kvinnan med stil och finess, behövde nog några till att dekorera kakorna med...Marie-Louise var inte bara en kär och god vän utan även en fantastisk värdinna som alltid hade förmågan att skapa en god och hjärtlig stämning och atmosfär runt omkring sig och sina vänner. Marie-Louise - var du än är så hoppas jag att du har det bra. Du har lämnat många fina ljusa minnen som jag alltid kommer att ha kvar.
Varmaste kramar från Tuula
Tack Catrin för att du låter oss veta lite mer om Marie-louise bortgång. En chock var det eftersom hon in i det sista hade kämpaglöden kvar och lät oss veta att hon minsann skulle bli bra. Jag talade ju med henne en vecka innan hon lämnade livet här på jorden.
SvaraRaderaHärligt att hon fick uppleva båda sina barnbarn. Hon talade mycket om dem och det var inte svårt att förstå att de var en källa till stor glädje i hennes svåra kamp mot sjukdomen.
Jag kommer att minnas din mamma med glädje och komma ihåg henne som en intressant, och livsbejankande och omtänksam människa. Hon kommer att finnas med oss fortsättningsvis också fast på ett annat plan. Jag tänker på Er, hennes kära familj, och hoppas att ni tar väl hand om er själva och er sorg. Precis som du skriver så kommer så småningom små stunder av glädje tillbaka och livet kommer att går vidare för er alla på ett bra sätt. Jag vet att det är så finurligt ordnat att de allra flesta som drabbas av stor sorg hittar former för att gå vidare och faktiskt bli glada igen.
Kram till er alla
Margaretha Sjölund
Jag är så himla glad att jag fick lära känna Marie-Louise! Som aktiva i avdelning Västergötland har vi ett speciellt band. Vi har träffats några helger om året och på mässor å event. Diskussioner, fest, glitter glamour och problemlösningar om vartannat.
SvaraRaderaHon var alltid så himla piffig och färgstark. Så fin, snygg och tuff. Hon satt där med sin vita laptop!
Hon kommer att fattas enormt......fast jag vet att nästa sektionsträff kommer hon att sitta där....längst bak å ha full koll på oss! Bara att vi inte ser henne å vad det är för jättefint hon har på sej å hur fin frisyr hon har.....å inte kan ta del av hennes kloka ord!
Tror att hon säger " det här är ju för jäkligt"!
Ta nu hand om er alla i eran fina familj ! Å carpe diema allt ni kan! Jag lovar att göra det i resten av hela i mitt liv!
Kram Sanna